Idag så blir världens bästa Arvid 9 månader! På dessa fantastiska månader har det hänt så himla mycket! Bäst att sammanfatta lite vad som har varit hittills!

Han äter i princip vad som helst och det blir mycket på en dag! Först lite välling tidigt på morgonen, sedan blir det gröt, lunchburk (mammas eller fabrik) med frukt, sedan mellis (smörgås, frukt eller yoghurt/fil), gröt igen, och välling innan sängen!

Han rör sig obehindrat (nästan) överallt! Kryper och reser sig mot allt i hans höjd! "Springer" med sin gåvagn eller genom att hålla händerna på oss vuxna. Få se hur lång tid det tar innan han släpper och tar sina första, stapplande, egna steg!

På väg har han numera (vad vi kan se) 6 tänder på gång, 2 där nere och 4 där uppe! Först ingenting, och sedan exploderade det fram tänder! Tänka att han har varit gnällig, typ hela augusti har varit stora tand-gnällar-månaden, och det fortsatte även in i september!

På sjukhusfronten så känns det väldigt bra! Igår besökte vi kirurgen som tyckte han var jättefin i sin skallform så om inte det blir någon försämring hos sjukgymnasten, så behöver vi inte åka dit mer (totalt har vi gjort 3 besök hos kirurgen).

För hans fötter så har vi (förhoppningsvis) bara 2 besök kvar! Ett i oktober och sedan det sista i december, och sen ska han bli kvitt sin nattskena för gott! Kanske något återbesök blir det nog efter det att han har börjat gå, för att kontrollera hur han sätter i fötterna. Där vet jag inte hur många besök vi har gjort, i början var det ju varje vecka (för att byta gips), till att på slutet bli var tredje månad. Skulle kunna uppskatta kanske 20-talet besök hos ortopeden.

Hans torticollis har från att ha känts jättejobbig till att blir hur bra som helst! Så fort han blev stadig i nacken samt att han började röra på sig (rygg/mage, resa sig, gå med stöd etc) så har det bara blivit bättre och bättre! Där vet jag inte hur många besök vi har gjort, i början var det ju varannan vecka, till att på slutet bli var annan månad. Skulle kunna uppskatta kanske 20-30-talet besök hos sjukgymnasten.

Och jag inser också att det nu är mindre än 1 månad kvar tills jag ska börja jobba deltid (tors-fre) och D ska börja vara hemma de dagarna! När jag sa det på jobbet i december innan jag gick hem, att jag ville komma tillbaka efter ca 10 månader, så kändes som en lång tid men nu är vi snart där! Men jag vet ju att han får vara hemma med världens bästa pappa och make, så det känns okej, och jag får ju vara hemma ändå, fast inte hela tiden!

Som sagt, allt går framåt med stormsteg, både utvecklingsmässig, känslomässigt och tidsmässigt, och helt plötsligt så är det din 1-årsdag! Men först ska vi avnjuta en skön höst med massa mys tillsammans innan vi börjar att planera ditt kalas!

Mamma och pappa älskar dig så!!!